Röda Umeå

Antikapitalism, antipatriarkat, antirasism. 100% anti.

Inte bara problembeskrivningar!

Under hösten, vintern och våren kommer en del av bloggen att fokusera på inlägg och videobloggar om konkreta förändringsalternativ. Förändring till vad? Själva grundbulten i den socialistiska idén: Det klasslösa samhället.

Den amerikanske sociologen Erik Ohlin Wright arbetar i sitt projekt ”Real Utopias” med att beskriva både vägen dit men också hur det samhället konkret skulle vara utformat:

Att fylla orden ”rättvist”, ”klasslöst”, ”efter förmåga och behov” med tydligt innehåll är inte enkelt men oerhört viktigt.

Mer inspiration finns i Michael Alberts bok ”Parecon”, låna den på bibblan.

Klassmedvetande i sommar!

Bild

Gör politiken levande i sommar men knyt den till någon av de sociala konflikter som klibbar fast på nyhetssidor och bloggar på internätet. Utanför Turkiet och Brasilien strejkar de som håller ihop Umeås alla hörn: kommunalstrejk för busschaufförerna. Heja på dem! Utanför Syrien och Palestina skakar det på Volvo umeverken där jobb fortfarande hotas. Heja på de som jobbar där!

Sociala konflikter är inte bara synliga på arbetsplatser. Reagera när du upptäcker människor eller symboler som trycker ner, osynliggör, förringar, skadar, hotar andra! Tillsammans är vi lösningen på våra problem, läs om hur den medvetenheten förändrats i arbetarklassen genom åren i senaste numret av Röda rummet: http://www.rodarummet.org/web/. Glad klassmedveten sommar önskar SP-Umeå.

Fika och snacka socialism i jul!

url-2

Vi har idag samlat hela serien ”Att vara revolutionär” som sporadiskt dykt upp här på Röda Umeå under sommar och höst 2012. Den passar utmärkt att använda för en studiecirkel i socialismens grunder. Vi hoppas också att det blir så att texten får spridning bland arbetare och ungdomar i hela landet. Samla kompisarna under julledigheten och vid varje träff kan ni ha en av texterna som utgångspunkt för vad ni ska prata om. På så sätt lär ni er av varandra och kanske kommer ni på ännu bättre lösningar och förslag än vi har gjort här. Våga ifrågasätta och var inte rädda för att vara oense. Se också till så att alla deltar och att ingen tar över och pratar hela tiden. Om vi någonsin ska vara självständiga och kunna styra det här samhället så måste vi utbilda oss och dela våra erfarenheter och kunskaper. Som den latinska frasen lyder: Ex nihilo nihil fit – Ur ingenting kommer ingenting.

Om ni samlar ett gäng för en cirkel så kontakta gärna Röda Umeå så kan vi dyka upp och hjälpa till om det behövs eller kanske bara vara med i snacket. Här nedan följer texterna:

1. Revolutionär?
2. Kapitalismen
3. Ett friare liv
4. Klassamhället
5. Klasskamp
6. Enad kraft
7. Nytt sätt att styra
8. Samma mönster
9. Underlätta för arbetare
10. Organisation
11. Fyra förutsättningar
12. Men för vad?
13. Kärlek och revolution

God jul och Gott nytt år!

Sverigedemokraternas march i opinionen.

url

Järnrörsvideor och avslöjanden verkar inte hjälpa, Sverigedemokraterna fortsätter växa i opinionsundersökningarna och enligt FSI:s (Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier) nyss släppta undersökning blir SD det tredje största riksdagspartiet när 80- och 90-talisterna går till valbåset. Siffrorna är naturligtvis alarmerande.
Samtidigt är rasismen ett minskande problem i Sverige, om man får tro analytikerna. Invandringspolitik hamnar allt längre ned på den politiska prioriteringslistan medan exempelvis ’lag och ordning’ hamnar högt. Det är ju på flera vis positivt, men man måste hålla i tanken vilka partier som uppfattas som starkast på just det området – återigen är det SD som tar första plats, följt av allianspartiernas allt mer auktoritära hållningar. Alliansens talesmän fortsätter sin schizofrena kryssning mellan principiellt humanistiska uttalanden, brunfläckiga grodor och inhuman politisk praktik.

Vi har tidigare nämnt att Sverigedemokraternas framgångar inte är deras egen förtjänst, utan en följd av de övriga partiernas misslyckande. Allt mer pekar på att det är en korrekt bedömning. Man skall förvisso inte stirra sig blind på opinionsundersökningar, men trots allt ser vi tydliga tendenser i väljarkårens preferenser. Frågan är bara, på vad? – Åtminstone står det klart att unga söker alternativ utanför det allt mer homogena ”Mittens dike” med dess nyanser av grått. Att Vänsterpartiet i dagsläget inte lyckas vara det alternativet, samtidigt som socialdemokratin inte ens verkar vilja vara det, står också klart. Knappast kan SD, med sina fantasikalkyler och brist på erfarenhet, anses vara mer trovärdigt – trots att just ”trovärdighet” är det enda borgerliga ledarsidor verkar kunna hålla i huvudet när de propagerar politik.

Att erbjuda alternativ som utgår ifrån den arbetande och arbetslösa befolkningens villkor är det enda valet för den vänster som vill växa. Det koncept som de växande vänsterpartierna i Danmark, Grekland och Nederländerna anammat. Problem som människor upplever i sin vardag skall tas på allvar och kan bara åtgärdas genom att ge verkliga svar som varken baseras på rasistiska lögner eller dryper av de privilegierades förakt för underklassen.
Den enda verkliga antirasismen bygger på insikten om att vi alla vill ha en värdig tillvaro och inflytande över våra liv, oavsett var vi är födda. Människor som flyr förtjänar inte att komma till Sverige för att landet behöver arbetskraft till lågstatusyrken eller ens för att det berikar kulturen, utan gör det blott och bart därför att de är i behov av en trygg plats att bygga sina liv. En verkligt trovärdig alternativ politik baseras på dessa insikter. Den kommer inte att falla de borgerligas ledarsidor på läppen – men det var ju heller aldrig meningen.

Texten saxad från Veckotidskriften Internationalen, läs den HÄR!

Umeå: M:s oklara åsikter om avslutning i kyrkan

url-1

Edward Riedl (M) skriver i VF den 11 december att det ska vara självklart med avslutning i kyrkan. Det får han naturligtvis tycka om han vill. Däremot borde han föra en mer saklig debatt. Han påstår att man länge haft en tradition att hålla skolavslutningar inför jul och sommar i kyrkan. Utan att stödja mig på någon statistik vill jag påstå att det nog är lika vanligt att man firar i skolan. Är det för långt till kyrkan firar man i egna lokaler och har man tur med vädret så finns det väl inget bättre än att vara utomhus.

Populistiskt anklagar han Skolverket för att det ”inte drar sig för att göra listor på vilka psalmer som får och inte får sjungas på en avslutning så drar de ett löjes skimmer över det viktiga arbete som Skolverket har …” och att verket borde ägna sig åt att bekämpa mobbning m.m. Någon sådan lista finns förstås inte. Just för att det kan vara oklart om vad som gäller har Skolverket gått ut med juridiska riktlinjer för rektorer. Skolverket säger tydligt att man kan fira skolavslutningar i kyrkan om det inte förekommer några religiösa inslag som bön, välsignelse eller trosbekännelse. Det grundar sig på skollagens krav på en icke-konfessionell skola. Lagen kan härledas från Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

Riedl påstår att det i skollagen står att ”skolan skall vila på den etik som förvaltas av kristen tradition”. En sådan skrivning finns inte i skollagen, men däremot i grundskolans och gymnasiets läroplaner: ”…kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell”. Det är väl lika lätt för en ateist som en kristen att stå för de värderingarna.

Riedl påstår att många rektorer nu inte vågar ha skolavslutningar i kyrkan. Det betvivlar jag starkt. Jag tror att rektorer är kapabla att tillsammans med prästen komma fram till en ceremoni i överensstämmelse med skollagen.

Det vore ärligare om Riedl skrev en artikel där han tydligt talar om att han är emot en icke-konfessionell skola och vill ha en lagändring. Då blir debatten förstås inte lika enkel som han vill ha den. Vi är nog många och inte bara ”små men högljudda grupper” som vill fortsätta ha en icke-konfessionell skola.

Per-Olof Balkedal, skolvaktmästare på en skola med egna avslutningar.

Katastrofalt klimatmöte!

FN:s klimatmöte i Doha, Qatar, slutade i en katastrof med tanke på vad som krävs för klimatet och för många fattiga länder där antalet klimatflyktingar nu ökar. Delegaterna åkte hem med en urvattnad text som inte kan ligga till grund för verkningsfulla åtgärder. Man beslöt att skjuta upp bindande utsläppsminskningar till efter 2020 och tvågradersmålet är i praktiken uppgivet.
Detta trots att Världsbanken nyligen kom med en rapport som varnar för att stora delar av jorden kan bli obeboelig inom några decennier och att vi är på väg mot en temperaturhöjning på fyra grader. Ny statistik visar att halten av växthusgaser i atmosfären slår alla rekord.
Utfallet av Dohamötet fördöms av miljö- och klimatrörelser över hela världen. Det handlar om sänkta ambitionsnivåer från världens ledare, frågan har förpassats ut i den mediala periferin och nedåt i de statliga hierarkierna.

Om kapitalismen redan tidigare hade svårt att inleda en klimatomställning så har detta accentuerats ytterligare under den djupa ekonomiska krisen. Samhällseliten är också uppbunden till den nyliberala högerpolitiken, vilket gör det ännu svårare att växla in på ett spår som kräver regleringar, stora investeringar och långsiktig planering. Kapitalets företrädare är helt enkelt inte intresserade. Konkurrensen tvingar dem att fixera sig vid kortsiktig kapitalackumulation. Systemet binder dem vid det sömngångaraktiga racet mot avgrunden.
I den borgerliga tankevärlden manifesterar detta sig som en växande motsättning mellan ekonomisk stabilitet å ena sidan och klimat/miljö å den andra. I själva verket lägger kapitalismen grunden till en fattigdomsutveckling när man i allt raskare takt förbrukar ändliga naturresurser, såsom åkermark vilken aldrig kan återställas. Så flätas det ekonomiska systemets kriser samman med en kris för de naturliga system som världsekonomin ytterst vilar på. Lösningen måste vara ett överskridande av det kapitalistiska systemets begränsningar, något som bara kan tvingas fram genom gräsrotsrörelser och krav underifrån.

Sverige och EU är medskyldiga till haveriet i klimatförhandlingarna. Den svenska regeringen låter utsläppen ligga skyhögt över en hållbar nivå och Fredrik Reinfeldt menar att andra ska stå för utsläppsminskningarna, särskilt ”snabbväxande ekonomier” som får förmodas vara Kina och Indien (riksdagens frågestund 29 nov).
EU:s utsläpp per capita är dock sju gånger högre än Kinas. Nu måste kraven bli att länder som Sverige går före och reducerar de höga utsläppen: Sverige som ordförande i Arktiska rådet kan ta initiativ för att stoppa oljeprospektering, regeringen kan höja klimatbiståndet till fattiga länder utan att ta detta från ordinarie bistånd, inga fler externa köpcentra och nya motorvägar bör byggas, etc.
Satsningarna bör istället gå till utbyggd och billig kollektivtrafik, energieffektivisering, närproducerad ekologisk mat och omställning av industrin.

Saxat ur veckotidningen Internationalen. Läs den tidningen HÄR.

Skärpt sionistisk terror.

– Alltmer palestinsk mark beslagtas

– Våldet från bosättare ökar

– Bojkotten av israeliska varor måste intensifieras

Under de senaste 18 månaderna har de arabiska upproren sopat undan den ena diktaturen efter andra och i skrivande stund rasar hårda strider i Syrien mellan Assaddiktaturens styrkor och rebellerna. I flera andra länder i Mellanöstern fortsätter folkens fredliga kamp för demokrati och sociala rättvisa.

Det palestinska folket lider emellertid, den arabiska våren till trots, fortfarande under den israeliska militärmaktens brutala förtryck. Antalet förstörda palestinska hem ökade dramatiskt under 2011, då 1100 palestinier gjordes hemlösa när de tvångsförflyttades. Många tvingas varje dag passera israeliska militärposteringar på väg till sina arbeten, skolor, sjukhus och för att hälsa på varandra.

Våldet från bosättare ökade också med hela 160 procent mellan 2009 och 2011. Beväpnade judiska bosättare, med aktivt stöd av den israeliska armén, vandaliserar dagligen palestinsk egendom och odlingar, förorenar brunnar samt misshandlar människor. För varje dag beslagtas också alltmer palestinsk mark för byggande av illegala bosättningar, vägar och murar. Uppemot 5000 palestinier, däribland 200 barn, sitter i israeliska fängelser för att på olika sätt ha protesterat mot ockupationen.

Även palestinier med israeliskt medborgarskap diskrimineras genom att erbjudas sämre bostäder, kommunal service och skolväsende, vilket utestänger dem från att nå ekonomiskt och politiskt betydelsefulla positioner i samhället.


Israel uppvisar också en alltmer aggressiv utrikespolitisk hållning i Mellanöstern genom att, i egenskap av regionens enda kärnvapenmakt, hota med att anfalla Iran. Skandalöst nog har Sverige och EU hittills valt att belöna Israels krigshot och dess uppenbara kränkningar av palestiniernas rättigheter med att fördjupa det ekonomiska samarbetet.

Solidaritetsrörelsen för Palestina måste därför även i fortsättningen verka för att bojkotten av israeliska varor intensifieras och blir global. Ekonomiska sanktioner visade sig vara en viktig och effektiv del i den internationella kampen mot apartheidregimen i Sydafrika, som slutligen föll 1994 när ANC segrade i det första fria valet. Det är framförallt mot bakgrund av det som Israels vänner i världen nu försöker att mobilisera mot en internationell bojkott.

För att nå varaktig framgång i kampen
mot den sionistiska ockupationspolitiken är det också av största vikt att stödet till den palestinska motståndskampen utökas till att omfatta internationella fackliga blockadaktioner, stöd till de israeliska arabernas kamp i Israel och att upproren i Mellanöstern radikaliseras i socialistisk riktning.

Den sionistiska terrorn är den arabiska vårens antites och kan bara slutgiltigt besegras av folklig kamp och internationell solidaritet!

Texten saxad från Internationalens ledarsida.

Attack mot arbetarrörelsen!

Bild

Måndagen 2 juli misshandlades och mordhotades en fackföreningsrepresentant från Västerorts LS av SAC i sitt hem av personer med anknytning till det kriminella gänget Werewolf Legion. Med kniven mot strupen tvingades han dra tillbaka alla fackliga krav mot ett bemanningsföretag.

Det brutala angreppet på SAC:s fackföreningsrepresentant måste tveklöst ses som ett angrepp på hela arbetarrörelsen och dess långvariga kamp för att förbättra sina medlemmars och anhängares villkor. Man kan bara fördöma angreppet och kräva att de skyldiga straffas.
Angreppet måste på samma gång uppfattas som en varningsklocka: Samtidigt som man kraftfullt fördömer övergreppet måste arbetarrörelsens organisationer ta angreppet se över sin beredskap och förmåga att kunna vidta åtgärder för att försvara sina organisationer och medlemmar mot liknande gangstermetoder framöver.

Att bara med ord fördöma övergreppet är knappast tillräckligt. Den sortens avskum som Werewolf Legion och dess uppdragsgivare utgör skräms inte av ord. Vi måste helt enkelt bygga ett så kraftfullt försvar baserat på ömsesidig solidaritet och handling, att gangsters tänker sig för flera gånger innan de försöker att skrämma, hota och misshandla arbetarrörelsens representanter och medlemmar.
Aktiv och kämpande solidaritet gentemot arbetsköpares smutsiga metoder är ingen ny försvarsmetod i arbetarrörelsens historia: Som en av de stridbaraste arbetarorganisationer historien känner, Joe Hills Industrial Workers of the World, träffande uttryckte den principiella inställning man måste ta som utgångspunkt: ”An injury to one is an injury to all!”

Socialistiska Partiets Verkställande utskott
110712

Visa ditt stöd för den hotade SAC-medlemmen och hans familj som sett sig tvungna att gå under jorden. Gå in på Facebook och visa din solidaritet: Ekonomiskt Stöd till utsatt kamrat och hens familj

Försvara människovärdet – fri invandring

”Sent i går kväll svensk tid meddelade australiska myndigheter att de avbryter sökandet efter överlevande från skeppsbrottet vid Julön. Runt 90 människor saknas fortfarande… De flesta tros ha varit afghanska flyktingar” (Göteborgs-Posten 24/6). Dagligdags möts vi av nyheter av det här tragiska slaget, i en värld där 12 miljoner människor beräknas att vara på flykt och där enbart flyktingars försök att ta sig över Medelhavet under 2011 skördade 2000 människoliv.

”Gränser dödar, gränser exploaterar” – det var temat för det No Border-läger som arrangerades i Stockholm i förra veckan med deltagare från en mängd olika länder (se Internationalen 25/12). Syftet med lägret var att sätta fingret på den oerhörda repression och kränkning av människovärdet som den rådande globala migrationspolitiken leder till – med den ideologiska utgångspunkten att människan har rätt att röra sig fritt och bosätta sig varhelst hon vill över hela vår jord.

Öppna gränser och fri invandring; det är ett synsätt och vision som vi socialister till fullo skriver under på. En vanlig invändning mot denna hållning, som också är frekvent representerat på vänsterkanten, är att fri invandring skulle leda till en stor rörelse av billig arbetskraft i riktning mot Sverige, och att det per automatik skulle leda till att hela arbetarkollektivets ställning försvagades. Men om vi blickar runt i Europa ser vi redan idag hur miljoner papperslösa utan några som helst rättigheter exploateras på ett fullständigt hänsynslöst sätt, och i Sverige beräknas antalet papperslösa till 10-50000.
Det är människor som det på grund av deras situation är oerhört svårt att organisera, och om något är exploateringen av detta underproletariat i sin förlängning ett hot mot alla arbetandes rättigheter. Om dessa papperslösa upphörde att vara papperslösa, inte ständigt fruktade att bli utkastade ur landet och tillkämpade sig samma rättigheter som alla oss andra skulle det stärka arbetarklassen i stort.
I en globaliserad värld är det också en illusion att tro att slutna gränser och nationella lösningar kan skydda de arbetandes rättigheter. Tvärtom är mycket mer av fackligt samarbete och social kamp över gränserna en nödvändighet. Kapitalet har i det sammanhanget – med organ som exempelvis EU, Världsbanken och IMF – flera hästlängders försprång.

Vi socialisters klassmässiga utgångspunkt är att alla människor ska ha samma rättigheter oavsett var de är födda. Öppna gränser, fri invandring och lika rättigheter det är vår melodi. En annan värld, en socialistisk värld, kan inte heller bli möjlig om inte denna melodi blir hela mänsklighetens ledmotiv.

Saxat ur veckotidningen Internationalen. Läs den tidningen HÄR.

Socialisternas krismanifest

 

Våren 2012 antog Socialistiska Partiets 24:e kongress det “Krismanifest” som diskuterats allt sedan den antikapitalistiska konferensen i Malmö i januari (Läs mer om den här: Antikapitalister förenade).  Nu publicerar vi det antagna manifestet med förhoppning om att ge det ytterliggare spridning.

Läs manifestet: Dödläget måste brytas!

“Den här texten är skriven mitt uppe i en av de allvarligaste kriserna det kapitalistiska systemet upplevt. Förhoppningen är att texten ska stimulera till debatt och nya perspektiv och – framförallt – till gemensamma forum och ansträngningar att återskapa handlings- och offensivkraften i arbetarrörelsen och vänstern i bred mening. Meningen är inte att utforma ett allomfattande program som täcker in alla viktiga frågor av betydelse i dagens samhälle – utan att rikta blicken mot den pågående kapitalistiska systemkrisen och föreslå åtgärder kring några centrala teman.

Fokus i texten ligger på samhällsekonomiska frågor och syftar till att visa på en framkomlig väg för svensk arbetarrörelse i motsättning till den nyliberala politik som blivit härskande religion i riksdag och regering. Vi i Socialistiska Partiet inbjuder alla socialister över organisationsgränserna att bidra med sina erfarenheter och ståndpunkter. Låt oss tillsammans finna vägarna, språket och svaren som kan återsamla krafterna för motoffensiven.

Socialistiska Partiet

Post Navigation